onsdag 16 augusti 2017

Restfest.

Den som följt bloggen ett tag kanske minns att jag, för ett par år sedan, trädde ihop en massa gamla garnsnuttar till nya nystan och stickade sockor av dem.
Att sammanfoga garnerna med hjälp av russian join tar sin tid och är inte speciellt stimulerande, men desto roligare är det att sticka av det "nya" garnet och se ränderna växa fram, av färger som man hunnit glömma att de gömmer sig inne i nystanet. Dessutom slipper man ju fästa trådar när sockorna är klara!
Under våren tog jag mig åter an mina garnfalaflar (som jag brukar kalla de där små fjantnystanen) och förvandlade dem till två nya restnystan. Den här gången var jag lite mer noga med att mäta och matcha, inte för att det är så noga att sockorna blir lika, utan mer för att jag ville se om det gick att få dem lika. Det gjorde det!


Själva sockorna är stickade från tån och upp. 64 maskor på stickor 2,5, vilket brukar bli lagom på mina fötter. Tån, hälen och resåren stickade jag i enfärgat gult Arwetta sockgarn. Mycket nöjd med resultatet! Sköna att ha på sig och man blir på gott humör av att se dem.



torsdag 10 augusti 2017

"Stick tjöjan då, fastej!"


Jag har stickat ytterligare en So Faded Pint Sized, denna gång till Frallan. När jag visade honom den halvfärdiga tröjan blev han väldigt förtjust. "Jag älskaj den!" deklarerade han och sken som en sol. En stund senare, när han såg att jag lagt stickningen ifrån mig, var han inte lika nöjd. "Stick tjöjan då, fastej!", kommenderade han.



Tröjan till Lilla A stickade jag ju i samma garnkvalitet, medan den här tröjan innehåller inte mindre än sex olika sorters sockgarn. Uppifrån och ned är det Fabel (köpt innan jag började bojkotta Drops), två olika färger från Limmo design, Trekking från Tant Kofta, Hedgehog Fibres Sock, Zauberball (rest från Villiviini-sockorna) och längst ner Artesano (rest efter sjalen Waiting for rain). Det som inte är restgarner var smånystan à 10-20 gram ungefär, förutom Fabelgarnet som nog var ett fullt nystan från början. Bra projekt för att göra av med småsnuttar, alltså! Enda nackdelen är väl att det blir en hel del trådar att fästa.



Jag stickade klart tröjan medan jag var hos pappa på semestern. Givetvis hade jag lyckats åka ifrån både rundstickan till resåren och strumpstickor i rätt grovlek för ärmarna. De flesta av stickorna som finns kvar efter mamma har fått flytta hem till mig, men några strumpstickor 3,5 mm lyckades jag leta fram, och med ett loppisbesök kunde jag komplettera så att jag till och med kunde sticka båda ärmarna parallellt. (Jo, jag känner till magic loop, men jag gillar strumpstickor.) Någon rundsticka fick jag dock inte tag på, så det fick bli strumpstickor även till nederkanten. Trots uttalandet ovan kan jag tillstå att det inte är det optimala när maskantalet är 172, men vad gör man inte för att bli färdig, när mottagaren är så pepp på sin tröja?

söndag 30 juli 2017

Tre länder på två veckor.

Här råder lite sommarstiltje, men det kan det ju få göra i semestertider. Jag har faktiskt varit på två resor de senaste veckorna och besökt tre olika länder inom loppet av ett par veckor. Helgen efter midsommar åkte jag till Oslo med två av mina barndomsvänner. Till största delen var det en resa i SKAM-nörderiets tecken, men när vi for Oslo runt på våra hyrda cyklar för att kolla in locations från serien, hann vi faktiskt se en del annat också. Vi bodde i ett supermysigt kvarter, fullt med restauranger, food trucks, saluhall och gatukonst. Dessutom var det Pride-festival i Oslo, så vi passade på att kolla in paraden i strålande solsken på lördagen.







Väl hemma hade jag en vecka kvar på jobbet, och ett par dagar in på semestern drog jag på nästa resa, med två andra vänner. Den här gången var målet Italien och Frankrike och vi hann med inte mindre än fyra destinationer under den vecka som vi var borta - Pisa, Florens, Cinque Terre och Nice. Det låter kanske hattigt, men så kändes det faktiskt inte, snarare som att vi hann få ut massor av semester på relativt kort tid. Vi flög till Pisa och hem från Nice, men mellan orterna tog vi oss med tåg, vilket fungerade väldigt bra och var betydligt billigare än att åka tåg i Sverige. Höjdpunkten för mig var nog Cinque Terre, fem oerhört vackra pastellfärgade byar som ligger på rad längs den liguriska kusten, men hela resan var väldigt fin med många vackra vyer, sköna bad, god mat och inte minst glass.











Ber om ursäkt för bildtungt inlägg, det här med begränsning är inte min grej.... Alla bilderna är från Instagram  (@tygochotyg heter jag där också) och där finns det ännu fler bilder från båda resorna att se, för den som vill.

tisdag 18 juli 2017

So Faded Pint Sized.

Stickningar som tonar över från en färg till en annan, verkar vara lite på modet i stickvärlden just nu, och om som jag följer många stickare på Instagram och surfar en del på Ravelry ser man dem lite överallt. Den här tröjan heter So Faded Pint Sized (den finns även i en vuxenversion som heter So Faded). Såväl barn-som vuxenvarianten är designade av Andrea Mowry, en av mina favoritdesigners på Ravelry. Hon har också gjort mönstret till Briochealuscious som jag stickade åt min svägerska i höstas/vintras, och det är mestadels resterna från den sjalen som nu blev en tröja till Lilla A.



Tröjan stickas uppifrån och ned av så få eller så många garner ton i ton som man vill. När det är dags att byta garn stickar man vartannat varv med vardera färgen några gånger, så att färgerna lite lagom diskret tonar över i varandra.


Samtliga garner är Hedgehog Fibres sock i 90% merino och 10% nylon. Det mesta är som sagt sjalrester, och övriga färger är smånystan från deras minisockgarnsprenumeration som jag var med i för något år sedan. Trots att jag vägde och räknade på det gick det inte riktigt jämnt upp mellan bålen och ärmarna, så jag har fått skarva i med ett garn (det lilaaktiga) på ärmarna, som inte förekommer på bålen, men det tycker jag inte gör något.


Jag skickade tröjan till Lilla A med posten häromveckan och följande dagar kom det flera bilder på mms där hon hade den på sig, så hon verkar trivas i den. Den var rolig att sticka och sockgarn är inte precis någon bristvara här, så jag tror kanske att jag ska sticka en till Frallan också, för rättvisans skull.

fredag 30 juni 2017

Halvårsrapport stickning.

Såhär halvvägs igenom 2017 tänkte jag att det kunde vara kul att titta tillbaka på vad jag stickat hittills i år. Jag blev faktiskt själv lite överraskad när jag kollade igenom mina projekt på Ravelry häromdagen över att det var så pass mycket.


Under årets tio första veckor stickade jag tre mössor. Det började med Kobuk hat, som blev årets första förfärdigade projekt, fortsatte med Signal (som jag kommer på nu att jag nog inte bloggat om), och sedan behövde jag ju en Pussy hat inför internationella kvinnodagen.


Sockor stickar jag ju "alltid". Bra, användbart och relativt snabbstickat, och dessutom har jag en hel del sockgarn i min stash, så om jag inte vet riktigt vad jag ska sticka blir det ofta att jag sätter igång ett par sockor. Hittills i år har jag stickat fyra par, men inget av dem har blivit bloggade om.


Ett projekt som jag däremot har visat, är Dubai-sjalen. Den är inte helt och hållet stickad under 2017, för jag tror att jag lade upp till den i början av december, men pausade den sedan ett tag och den största delen (läs: all mönsterstickning fram och tillbaka) stickade jag under det här året.


Sedan har jag också stickat två tröjor. Den ena; Breathing Space, till mig själv, har ni ju sett, medan den andra, som heter So faded och stickades till Lilla A, nyligen blivit färdig och inte funnit sin väg till bloggen ännu.


Och så halvvantarna Ivar då, som jag visade häromdagen. De var ju påbörjade, men långt ifrån avslutade, när jag tog mig an dem, så de ska också vara med i uppräkningen.
Vad jag däremot inte räknar in är det allra första stickprojektet som blev klart i år, nämligen Pakkasyöt-sockorna. Där handlar det nämligen bara om några varv på ena tån som stickades på nyårsdagen, så dem sorterar jag mentalt i kategorin stickat 2016.

torsdag 22 juni 2017

Ivar II.

Ni som hängt med här ett tag kanske minns att jag stickat ett par Ivar halvvantar tidigare? Den gången bytte jag ju bort dem mot broderier, men eftersom jag blev förtjust i färgerna började jag nästan direkt på ett likadant par till mig själv. Det här var sensommaren 2015 och jag stickade väl en halv vante (ej att förväxla med en halvvante!) innan jag kom av mig. I början av det här året bestämde jag mig för att i år ska mina två långliggande UFO:n bli färdiga. Det andra är en tröja, så halvvantarna kändes enklast att ta itu med, och det tog inte många dagar att färdigställa dem.


Att få dem fotograferade tog däremot sin tid, men på Kristi Himmelsfärdshelgen kom de med till fäboden och stickvännen Frida hjälpte mig att fota dem mot den svartslitna dörren till lidret.
Mönstret är Ivar av Clara Falk och garnet är Rauma Finull i gult, mörkgrått och ljusgrått. Sticknummer minns jag inte säkert, men antagligen 2,5.

torsdag 8 juni 2017

Fyra plagg till en sjuåring.

För några dagar sedan fyllde min brorsdotter Lilla A sju år och fick, precis som vanligt, lite kläder i present. När jag pejlade med föräldrarna om det var något speciellt som behövdes, var det, precis som till Frallan, sommarkläder som var önskemålet. Jag satsade därför på två klänningar, som ju kan användas året runt om man kompletterar med leggings och tröja att ha under/över, en t-shirt och en trekvartsärmad tröja (det sistnämnda kanske ett mer realistiskt plagg för den svenska sommaren egentligen).


Båda klänningarna är ur senaste numret av Ottobre, 3/2017. Modellen kallades Lily of the valley, eftersom den i tidningen var uppsydd i ett tyg med liljekonvaljer på. Jag hittade istället ett tyg med rosor, ekorrar och fåglar, som jag tyckte var fint och som Lilla A också blev förtjust i.


Framstycket är klippt i ett stycke, men med en "skåra" nedanför knappslån, där man rynkar tyget. Det skulle säkert fungera med vanliga knappar och knapphål också, men det undviker jag gärna att sy om jag kan, så jag körde enligt beskrivningen och satte tryckknappar med hjälp av min utmärkta tryckknappstång istället.


De båda t-shirtarna, både den med trekvartsärm och den kortärmade, är sydda efter samma mönster, nämligen Ottobre 301, som jag använt otaliga gånger tidigare till både Lilla A och Frallan.


Lilla A hade tydligen varit lite avundsjuk på Frallans regnbågströja, så det var ju bra att hon fick en egen. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en likadan själv också!


Den andra klänningen är som sagt också ur senaste Ottobre, modellen heter Cnidaria. Kjoldelen är som framgår av bilden väldigt bred och öppen i sidorna, men faller nog fint när man har klänningen på sig. Tyget kommer, precis som regnbågstyget, från Znok design. Visst får man lite lust att smaka på det?
Egentligen skulle hals- och ärmöppningar vara kantade med muddväv, men jag hade ingen som passade, så jag körde klänningstyget i halsen och förlängde ärmarna ett par centimeter så att de gick att fålla på vanligt sätt istället.



Inget av plaggen hade väl mått dåligt av att få möta ett strykjärn inför fotograferingen, men så blev det inte (den här gången heller). Lilla A blev nöjd och glad och då är fastern också nöjd!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails